00:20 inatt för 10 år sedan så  var det slut på all väntan och nyfikenhet. Något blött, en konstog kännsla i kroppen, panik, räddsla upp stod i min kropp. Det var en hemsk posetiv smärta som senare kom, men det var inte fören om flera timmar.

Ljust nu för 10 år sedan rann det tårar på min kind, jag ville inte inse och jag var riktigt rädd för 1a gången i mitt liv men på ngt sätt så var det en posetib räddsla inom mig. Min mamma lugnade mig, min sambo lugnade mig så gott han kunde men även han var panik slagen på sitt sätt, han var lugn. Vi ringde efter hjälp och hanns mamma kom med bilen som vi skulle ha till sjukhuset. Tog en dusch, tog på mig rena kläder, lade en handduk i bilen och sedan far vi iväg utan smärtor och lämnade av hanns mamma på vägen. Det var dax, det var äntligen dax att åka in och föda barn.

Värkarna började 2 min mellan, jag vill cola och kex chocklad så jag tvingade HAN att stanna, jag gick in och köpte min cola och kexchoklad sedan pratade jag med en ambulans man som tankade, han ville hjälpa mig men jag sa nej. BÅNGSTYRIGA JAG :-D. Vi åkte vidare in till NÄL.sjukhuset (förlossningen) Nu var det bara att jobba, andas, skrika, andas, bada, skrika och plågas på ett posetivt sätt. :-D

Fortsättning följer när tiden är inne :-)